Edgar Allan Poe är skräckens urfader. 1839 publicerades hans novell "William Wilson" för första gången i Burton's Gentleman's Magazine,och 1840 var den med i hans novellsamling Tales of the Grotesque and the Arabesque.Som så många andra av Poes noveller så är William Wilson, novellens huvudperson, en opålitlig karaktär, vilket han gör klart för läsaren då han berättar att han "tillhör en släkt som i alla tider gjort sig känd för fantasi och lättrörligt temperament". Samtidigt understryker han att han inte gjort sig skyldig till något brott utan är endast ett offer, som nu, när han snart ska dö, vill återberätta händelsen för läsaren.
William Wilson, berättar att han som pojke gick på en Elisabetansk skola i en dimtäckt by någonstans i England. Eleverna fick sällan lämna skolan, som hade ett typiskt gotiskt utseende, med otaliga våningar, långa vindlande korridorer och trappor.
William, såg sig själv som en ledare bland sina skolkamrater, "med ett enda undantag. Detta undantag var en elev som trots att han inte var släkt bar samma för- och efternamn" som han själv. Det visar sig senare att de också har samma födelsedag. William ser pojken som en konkurrent, då han känner att pojken "gjorde anspråk på att tävla med [honom] i fråga om studieresultat". William tycker också att pojken börjar härma honom; han börjar gå likadant, klä sig likadant, tala likadant och uppträda likadant.
En kväll smyger William in till pojkens rum, eftersom han "länge planerat ett elakt spratt mot honom". När William får se pojkens ansikte chockas han av hur identiska deras ansiktsdrag är, vilket leder till att han flyr från skolan, för att aldrig mer sätta sin fot där. Men då William tror att han har undkommit sin dubbelgångare uppdagas det att den andra William förföljer honom. Novellen når sin kulmen under galenskapen av en karneval där de återigen ställs öga mot öga.
William Wilson är en typiskt gotisk novell, inte bara för de typiska miljöbeskrivningarna utan även för dubbelgångstemat. Ett tema som ofta förekommer i Poes noveller, som "Amontilladofatet", "Huset Ushers undergång" och "Det skvallrande hjärtat", för att nämna några av mina favoriter.
Jag har alltid gillat Poes noveller och brukar läsa om dem med jämna mellanrum. Detta var dock första gången som jag läste "William Wilson" (nästan lite pinsamt att erkänna). Jag tycker att novellen är bra men den kommer inte att tillhöra mina favoriter. Men trots det så är "William Wilson" en novell som fortfarande håller sig. Dubbelgångstemat är ju ett tacksamt tema som förekommer än i dag, bland annat i kända filmer som Fight Club och The Machinist.
Det är kul att läsa Poe för man märker att både författare och filmskapare fortfarande inspireras av honom, Stephen King är t.ex. en författare som ofta uttalat detta. Jag tycker att man ska kunna sin Poe om man är ett fan av skräckgenren, annars kommer man garanterat att missa en massa härliga referenser.
Edgar Allan Poe - Tretton sällsamma berättelser
ISBN: 91-7102-334-8
Illustration av Bryan Shaw för Poes "William Wilson" i Selected Tales of Mystery.
Den här har jag faktiskt inte heller läst ännu och jag gillar också Poe. Men karln skrev ju så rasande mycket... :-) Håller verkligen med att man bör kunna sin Edgar Allan Poe.
SvaraRaderaJo, visst har han skrivit en del. Fast då har man ju säkert några godingar att se fram emot också. Jag har några kvar. Fast hans poesi har jag inte så stor koll på så det får kanske bli nästa projekt :D
SvaraRaderaDet är väl det som är det allra bästa. Att det just finns mycket att se fram emot att läsa. Och ja just poesin är väl inte heller min starka sida när det gäller Poe. Det är väl mest The Raven som man läst, plus nån mer som jag inte kan dra mig till minnes just nu men jag är nästan helt säker på att jag läst några fler av hans dikter ;-)
SvaraRadera"det ovala porträttet" borde bli sänd till "the hall of legends" <3
SvaraRadera