The Sandman: Preludes & Nocturnes - Neil Gaiman

Jag vet att det är aningen sent, si sådär 20 år, men nu har även jag läst, Preludes and Nocturnes, som är en samling av Neil Gaimans Sandman-serie. Ska jag vara helt ärlig så är det inte heller särskilt länge sedan jag läste min första Gaiman-roman. Det var tack vare ett tips från en kompis som jag köpte Coraline som i sin tur resulterade i att jag köpte Anansi Boys, Good Omens och Preludes and Nocturnes.

När jag var barn slukade jag en hel del tecknade serier som Tintin, Kalle Anka och en och annan Marsupilami. I vuxen ålder har jag hållit mig till Gary Larsons The Far Side och Bill Wattersons Calvin and Hobbes. Men jag känner att det skulle kunna bli ändring på detta nu, för jag har fått mersmak av Gaiman och har därför redan beställt den andra Sandman-volymen The Doll's House.

The Sandman: Preludes and Nocturnes är alltså en tecknad serie som tar sin början i England 1916. Dr. Hathaways son har stupat i kriget, och därför vill han hämnas Death (döden). Han har därför tagit med sig en bok, The Magdalene Grimoire, hem till Mr. Burgess, en av seriens antagonister. Med hjälp av boken kan Mr. Burgess, vid nästa fullmåne, hålla i en ockult ceremoni. Syftet med ceremonin är att tillkalla och tillfångata Death så att Mr. Burgess och alla andra kan leva för alltid.


Mr. Burgess misslyckas dock och råkar i stället tillfångata drömguden Dream eller Morpheus som han också kallas, och detta är seriens protagonist. Misstaget får konsekvenser, för samtidigt, runt om i världen, hamnar flera människor i djup dvala, eftersom de har blivit fångar i sina egna drömmar. Men 70 år senare lyckas Morpheus fly och då beslutar han sig för att hämnas och för att återuppbygga sitt kungarike som har rasat samman under hans frånvaro.


Jag tycker att intrigen är intressant och genomtänkt bland annat eftersom den är full av referenser till både klassisk och nutida mytologi. Berättelsen utspelar sig dessutom i olika världar, allt från drömmarnas värld till helvetet. I och med att Morpheus får genomgå en resa som bland annat leder till helvetet, så kan jag inte låta bli att tänka på Dantes Den Gudomliga Komedin, för det finns faktiskt en hel del likheter mellan verken. Morpheus träffar ju även en hel del kända mytologiska karaktärer under sin färd, precis som Dante.

Berättelsen är ganska mörk och emellanåt tycker jag att den är otäck med en hel del småläbbiga, men häftiga, illustrationer, som Sam Kieth, Mike Dringenberg och Malcolm Jones lll står för. Men berättelsen lättas upp med lite svart humor och jag tycker inte att den är lika otäck när slutet närmar sig. En annan grej som jag gillar med slutet är att Morpheus får sällskap av Death, som faktiskt är en tjej!

Jag rekommenderar den här serien. Både illustrationerna och intrigen är utmärkta i sig men det är ändå tillsammans de bildar en riktigt förtrollande tecknad serie som är en härlig men salig blandning av skräck, magi, fanatsy och komedi. The Sandman: Preludes and Nocturnes har verkligen gjort intryck på mig och jag tycker helt klart att den är "supercalifragilisticexpialidocious".