Efter en perfekt flygning får piloterna på flyg 753 klartecken att landa på JFK i New York City. Men när planet har landat på flygbanan verkar det inte fungera då det är nedsläckt och låst med alla fönsterskydd neddragna. Då flygplanet håller på att sågas upp så öppnas plötsligt kabindörren och inne i flygplanet påträffas nästan samtliga människor döda. Det märkliga är att människorna verkar bara ha somnat in och kropparna visar inga tecken på trauma.Eftersom man misstänker virus kopplas the Centre for Disease Control in och epidemiologen Dr. Ephraim Goodweather (komiskt namn) skickas till platsen med ett eget team, för att undersöka och utreda saken. Eph och hans kollega Nora blir totalt förbluffade av fynden de gör och finner inga rationella förklaringar till det som påträffas; ett konstigt sekret har stänkt ner hela planets insida, liken har ett egendomligt ärr på halsarna och i flygplanets lastutrymme påträffas en stor kista fylld av jord.
Ephs utredning leder honom till pantlånaren Abraham Setrakian, en överlevare av judeutrotningen under andra världskriget. Abraham har vital information om både passagerarna och den påträffade kistan och om de inte agerar direkt kommer snart hela mänskligheten att utplånas - av en vampyrpandemi - The Strain!
När Guillermo Del Toros Pans labyrint gick på bio för några år sedan så satt jag i biosalongen utan några särskilda förväntningar. Jag visste ingenting om varken filmen eller regissören. För mig blev filmen årets bästa bioupplevelse, alla kategorier. Det var helt enkelt en magisk upplevelse. Som jag har skrivit i tidigare recensioner på min blogg så gillar jag både böcker och filmer med en nypa magi, och magisk realism är en av mina favoritgenrer. Så efter att jag sett filmen la jag Guillermo Del Toro på minnet och hade därför höga förväntningar när jag fick veta att han och Chuck Hogan skrivit en vampyrtrilogi tillsammans.
När The Strain (2009) kom ut var jag något mer insatt. Jag visste att genren var skräck och jag visste att det skulle handla om vampyrer, och i och med att jag dessutom hunnit tjuvkika på några recensioner så hade mina höga förväntningar till och med sjunkit något. Det var nog räddningen, för jag blev inte besviken då jag läste The Strain utan snarare positivt överaskad. Visst, det magiska tonas ner något när Guillermo och Hogan försöker ge vetenskapliga förklaringar till "vampyrviruset" men eftersom jag är totalt okunnig vad gäller sådant, och skippade gymnasiets biologilektioner så köper jag det, för mig känns förklaringarna helt logiska.
Det som jag däremot tycker att Guillermo och Hogan hade kunnat utveckla mer är gestaltningen av bland annat karaktärerna, framförallt av huvudpersonen Eph Goodweather som jag aldrig riktigt får lära känna. Det är många karaktärer som förekommer i boken och till en början höll jag inte riktigt isär dem, men då jag till slut lyckades göra det, bidrog det stora persongalleriet till ökad spänning eftersom man får följa händelseförloppet ur olika perspektiv. Flera kapitel slutar dessutom med cliffhangers på grund av hoppandet mellan de olika karaktärerna. Jag vet inte hur många gånger jag kom på mig själv med att snurra håret eller bita på naglarna, olater jag har när jag upplever stress.
Men The Strain går alltså hem hos mig. Jag tror att Del Toro och Hogan kommer att kompensera bristerna i The Strain med uppföljarna The Fall och The Eternal Night som jag ivrigt väntar på. Jag hade glömt bort hur bra skräckromaner kan vara. Det är nämligen evigheter sedan jag läste en skräckroman och jag vågar nog erkänna att jag trodde att jag hade vuxit ifrån dem (NOT!). Det är nästan så jag är sugen på att damma av min gamla Poe-antologi eller varför inte Stephen King eller Dean Koontz, bara för att hålla kvar den där härliga ångestkänslan man får då man läser skräck.
Jag kan slutligen rekommendera Guillermo Del Toros och Chuck Hogans webbsida för The Strain-trilogin. Där hittar du mer info om trilogin, författarna, och du kan även titta på boktrailern (som också finns nedanför).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar