Har du hört talas om Stevie Smith?

Jag har gått igenom mina bokgömmor i dag och återfann en ganska dammig New Selected Poems of Stevie Smith (köp här). Stevie Smiths dikter kan handla om precis vad som helst, allt från hattar och barn till politik och döden. Trots att hennes dikter kan verka ganska barnsliga vid första anblick så har de många gånger ett djup och ett allvar. Smith har gjort små krumelurer till flera av sina dikter, som ofta är humoristiska. En av mina favoritdikter är:

The Jungle Husband

Dearest Evelyn, I often think of you
Out with the guns in the jungle stew
Yesterday I hittapotamus
I put the measurements down for you but they got lost in the fuss
It's not a good thing to drink out here
You know, I've practically given it up dear.
Tomorrow I am going alone a long way
Into the jungle. It is all grey
But green on top
Only sometimes when a tree has fallen
The sun comes down plop, it is quite appalling.
You never want to go in a jungle pool
In the hot sun, it would be the act of a fool
Because it's always full of anacondas, Evelyn, not looking ill-fed
I'll say. So no more now, from your loving husband Wilfred.

När jag öppnade upp sidan i diktsamlingen så hittade jag en gammal dikt som jag skrev efter att jag hade läst Smiths "The Jungle Husband" för första gången. Tja, jag lär ju inte bli någon poet, men lite gullig är den allt (och jag vill understryka att det är väldigt länge sedan jag skrev den).

Reflektion

För att värma den undre världen
faller solen ner i den stora vattenpölen.
Plopp!
Solstänk klibbar fast på himlen.

Vill du läsa mer om Stevie Smith så kan du göra det här.