Joyce Carol Oates är en produktiv kvinna som har skrivit mängder av litteratur, inte bara romaner utan även noveller och dramatik. I går lyssnade jag på Oates novell "Den galna kvinnan" (1975) på Sveriges radios hemsida (lyssna här). Det är Anita Ekström som läser novellen och Kerstin Gustafsson har översatt den.Sent en januaridag sitter ett par, Aileen och Wesley, i en parkerad bil uppe på en klippbrant, högt ovanför en virvlande flod. Paret som tror att de är väl dolda blir överraskade då en flicka plötsligt kommer utrusandes från en talldunge. Flickan springer fram till bilen och ber dem om hjälp eftersom hennes mamma är sjuk. Men, när de kommer hem till flickans mamma verkar hon inte vara sjuk, i alla fall inte fysiskt. Däremot tycker Aileen att hon verkar vara spritt språngande galen.
I programmets intro säger Ekström att hon drogs till "Den galna kvinnan" för att "den är enkel samtidigt som den är så faschinerande och dramatisk och att den lämnar kvar någonting efteråt, något oförklarat". Jag håller med Ekström i det hon säger. Novellen är enkel på så sätt att den skildrar ett kort möte mellan dessa människor, men samtidigt är mötet väldigt laddat.
Novellen är också full av symboler och litterära referenser. När den heter "Den galna kvinnan" förs ju tankarna direkt till Emily Bröntes Jane Eyre, och visst finns det likheter mellan texterna. Jag vet ingen annan författare än Oates som kan skapa kvinnoporträtt som är så fängslande och levande.
Sedan jag lyssnade på novellen i går har jag gått och funderat på karaktärerna, på Aileen, flickan och hennes mamma, och försökt hitta en förklaring till det där oförklarade i texten, och det är hela tiden nya saker som poppar upp som jag inte tänkte på först, och visst är det så en riktigt bra novell ska vara.
"Den galna kvinnan" heter på engelska "The Madwoman" och ingår i novellsamlingen The Seduction and Other Stories (1975).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar