Mina Ray Bradbury-favoriter är nog "The Veldt" och "The Last Night of the World" från The Illustrated Man (1951), samt "The Pedestrian" från The Golden Apples of the Sun (1953). Hans noveller väcker så många frågor och de tål definitivt att läsas om.Jag har länge tänkt läsa Farenheit 451 (1953), men det har bara inte blivit av, förrän nu, och det är inte en dag för tidigt. Nu efteråt så kan jag bara konstatera att om man är en bokälskare så måste man bara läsa den!
Farenheit 451 är en science fiction-dystopi som utspelar sig i Amerika där litteratur är absolut förbjudet eftersom man vill förhindra kritiskt tänkande. Romanens protagonist Guy Montag arbetar som brandman och han älskar sitt jobb. Fast brandkåren släcker inte längre bränder utan sätter i stället eld på de hus där människor har gömt böcker.
Av en slump börjar Montag en kväll att prata med grannflickan Clarisse McClellan. Hon är en flicka som uppskattar sådant som ingen längre lägger märke till, hon gillar till exempel "att lukta på saker och att se på saker och ibland är [hon] uppe hela natten och går och tittar på när solen går upp" (12). Först tycker Montag att hon är konstig, men då Clarisse frågar honom om han är lycklig börjar han ifrågasätta sitt liv mer och mer. Montag inser att han lever i ett olyckligt äktenskap, ett äktenskap som för det mesta går ut på att sitta framför den gigantiskt stora interaktiva TV:n och följa programmet "Familjen". Ju mer Montag tänker på samtalen med Clarisse desto mer börjar han ifrågasätta sitt yrke och sitt liv, vilket leder till att han börjar stjäla böcker med sig hem. Men, det är först när Montag kommer i kontakt med en professor i litteratur som han inser att det är dags att förändra världen.
Romanen har ett öppet ganska tolkningsbart slut, men till skillnad från dystopier som Huxleys Du sköna nya värld och Orwells 1984 så väcks en känsla av hopp.
Jag kan inte låta bli att fascineras av Bradbury. Tänk att ha skrivit litteratur på 50- talet som fortfarande känns så aktuell, flera decennier senare. Visst, ibland blir de religiösa referenserna lite väl övertydliga, och det är ingen slump att Montag bland annat räddar en bibel, men trots det, så tycker jag att hans texter väcker så otroligt många frågor som skrider långt utanför religionens gränser. En av dessa stora frågor är censuren. Fortfarande i dag så censureras både litteratur och filmer och det är inte länge sedan som till exempel Nazisterna arrangerade bokbål. Nog är det som Heinrich Heine skrev att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor", vilket Bradbury tydligt visar i sin roman där bland annat en kvinna väljer att dö med sina böcker. Men en annan fråga som också väcks är hur vi lätt konsumeras av allt det tekniska som omger oss.
I Farenheit 451 är igenkänningsfaktorn stor. Människorna i romanen spenderar timmar framför sina interaktiva TV-skärmar som är så stora att de nästan tar upp hela vardagsrummet och vi är väl inte långt ifrån i dag med gigantiska plasma- och LCD-skärmar. Och visst spenderar många av oss timmar framför TV:n eller datorn och ibland undrar man hur tiden har kunnat gå så fort.
Ett stycke i boken tycker jag är mycket tänkvärt, det är när Clarisse säger till Montag: "Ibland tror jag att de som kör bilarna inte vet vad gräs är eller blommor, eftersom de aldrig har kört sakta förbi [...] Om man visar en bilförare något suddigt grönt skulle han säga: 'Javisst, det där är gräs'" (14). Stämmer inte det väldigt bra med hur tempot är i dagens samhälle, vi kör med högsta växeln i och glömmer ibland bort att stanna upp för att verkligen se och uppskatta det vi har.
Jag kan skriva hur mycket som helst om Farenheit 451 men ska ändå avsluta nu. Läs den, för "den här boken har porer. Den har ett ansikte. Den här boken tål att granskas i mikroskop. Man kommer då att finna liv under glaset, det strömmar förbi i överväldigande rikedom" (106).
Ray Bradbury (för att komma till hans hemsida klicka här)
Farenheit 451
ISBN:91-1-972142-0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar