Dödgrävarens dotter - Joyce Carol Oates

till min farmor, Blanche Morgenstern

"dödgrävarens dotter"
IN MEMORIAN

Så står det på dedikeringssidan till Dödgrävarens dotter (The Gravedigger's Daughter, 2007) av Joyce Carol Oates, en roman som Oates löst har baserat på sin farmors liv.

Dödgrävarens dotter är en roman med flera parallella intriger som utspelar sig under efterkrigstiden i nordöstra USA kring de stora sjöarna. I tillbakablickar får läsaren ta del av romanens titelfigur, Rebecca Schwarts barndom och hur hon föds på en färja utanför New Yorks hamn. Hennes föräldrar, Jacob och Anna, är tyska invandrare som flytt judeförföljelserna i Hitlers Tyskland.

Familjen Schwart kommer till USA i hopp om att kunna förverkliga den amerikanska drömmen, men Jacob, som tidigare jobbat som matematiklärare, får ta jobb som dödgrävare i den lilla staden Milburn. En stad som kommer att förstöra familjen Schwart, då den är fylld av främlingsfientlighet och antisemitism. Något som kommer att prägla Rebecca resten av livet.

Romanens början utspelar sig dock efter föräldrarnas död och Rebecca är en ung kvinna. För att kunna försörja sig arbetar Rebecca som städerska på ett hotell. Där förälskar hon sig i den dubbelt så gamla affärsmannen Niles Tignor. Han är en ständigt öldrickande man som lyckas charma Rebecca och det dröjer inte länge förrän de gifter sig och får en son tillsammans. Niles är en man som kommer och går som han vill och Rebecca vet aldrig hur länge affärsresorna varar, och med öldrickandet förändras också hans humör. Ganska snart visas Niles mörkare sidor, sidor som kommer att få ödesdigra konsekvenser för Rebecca och hennes son.

I Dödgrävarens dotter får läsaren följa Rebecca Scwarts liv, ett liv fyllt av motgångar men inte utan hopp. Oates har gestaltat en stark kvinna som gör vad hon måste för att överleva i ett paradoxalt USA, fyllt av främlingsfientlighet och antisemitism trots den officiella antinazismen.

Oates är en mästare på att mycket insiktsfullt göra komplexa psykologiska gestaltningar av sina karaktärer. De kryper liksom under skinnet på en och etsar sig fast. Genom sina miljöbeskrivningarna speglar Oates inte bara samtiden i USA mycket realistiskt, utan förstärker även karaktärernas personligheter och känslor och på så sätt blir nästan karaktäererna och miljöbeskrivningarna ett med varandra. Oates har också en mycket speciell berättarstil och är även mästare på att skriva icke-kronologiska berättelser och Dödgrävarens dotter är inget undantag. Men hon gör det på ett sätt som skapar spänning och osäkerhet och som läsare vet man inte vad man kan förvänta sig.

I första halvan av Dödgrävarens dotter är intrigen mycket mörk och på många sätt brutal. Men sedan tar Rebeccas liv en ny vändning och när musiken gör entré uppstår också hoppet. Dödgrävarens dotter är en berättelse som delvis handlar om att dölja sin identitet, om att våga bryta upp för att kunna börja om, om att lära sig älska på nytt, om att acceptera sig själv för den man är och att slutligen kunna möta sina demoner.

Jag tycker att det här är en riktigt bra roman som är absolut läsvärd. Den är till och med i Blonde-klassen.



Om du vill se hela det här klippet klicka här!