The Year of the Flood - Margaret Atwood

Den kanadensiska författaren, poeten och litteraturkritikern Margaret Atwood har under sin karriär tilldelats en hel del nomineringar och priser för sina verk. Cat's Eye var kortlistad för the Booker Prize 1989. Alias Grace tilldelades det kanadensiska priset Giller Prize 1996. 2000 vann hon the Booker Prize för The Blind Assasin. Oryx and Crake var kortlistad för the Man Booker Prize 2003 och the Orange Prize 2004. 2008 tilldelades hon the Prince of Austurias Prize for Literature.

Nu senast är hon aktuell med romanen The Year of the Flood. Romanen är ingen uppföljare till Oryx and Crake men kan däremot ses som en fortsättning, bland annat eftersom flera karaktärer från den tidigare romanen gör entré igen.

The Year of the Flood är en dystopisk framtidsskildring som utspelar sig år 25, tydligare än så blir aldrig tideräkningen. År 25, är året som "the dry flood" inträffar, en epidemi som utplånar stora delar av befolkningen.

Då romanen tar sin början har floden redan inträffat. Romanens huvudpersoner, Toby och Ren, är två kvinnor som har överlevt epidemin. Toby har belägrat en spaanläggning där hon lever på rester och det lilla som hon kan odla själv. Toby har tidigare arbetat vid receptionen på SecretBurger, en snabbmatskedja där djurproteinet i maten har varit den stora hemligheten, därav kedjans slogan: Because Eveyone Loves a Secret. Ren i sin tur sitter inlåst i ett rum på sexklubben Scales and Tales där hon har jobbat som lindansös. De vet inte om det finns några andra överlevare, men hoppet finns där.

I tillbakablickar får läsaren följa Rens och Tobys liv från år 5 fram till år 25. Detta är ett spänningsskapande knep eftersom man får reda på att Toby och Ren faktiskt känner varandra. Genom tillbakablickarna får läsaren reda på att de har varit medlemmar i den religiösa ekogruppen God's Gardeners, som har letts av Adam One. God's Gardeners tillber naturen och djurriket. De är veganer som lever på stadstaken där de odlar organisk mat och anlägger trädgårdar. Uppe på taken kan de dessutom lättare skydda sig mot våldsamma gäng och småskurkar som har infesterat gatorna.

Det är tydligt att God's Gardeners är en motreaktion på ett sexistiskt, våldsamt, högteknologiskt och korporationsstyrt samhälle som håller på att brytas ner. Genom gene-splicing har mystiska och onödiga djurarter tagits fram, allt från gröna kaniner till så kallade rakunks, som är hälften tvättbjörn och hälften skunk. Även humanoider har skapats på genetisk väg. Humanoiderna är män som får blåa penisar då de får erektion. Det råder mer eller mindre kaos, i ett land som tycks sakna regering. Däremot finns det en korrupt och våldsam polispatrull, CorpSeCorps, som arbetar på uppdrag av korporationerna och det är de som har total kontroll.

The Year of the Flood är en mångfacetterad roman. Den är mörk och brutal samtidigt som den satiriska tonen gör den bitvis humoristisk. I slutet av romanen skriver Atwood att berättelsen är fiktiv "but the general tendencies and many of the details in it are alarmingly close to fact". Och visst är satiren träffande, bland annat för intrigens epidimi tankarna till svininfluensan.

Boken är indelad i olika delar och varje del inleds med en predikning av Adam One. Varje predikan följs av en hymn som God's Gardeners sjunger tillsammans. Vid en första anblick kan hymnerna verka töntiga eller lite väl "newage-iga" men vid en närmare granskning så har de faktiskt ett djup och är ganska tänkvärda. Romanen inleds med följande hymn:

The Garden
Who is it tends the Garden,
The Garden oh so green?

'Twas once the finest Garden
That ever has been seen.

And in it God's dear Creatures
Did swim and fly and play;

But then came greedy Spoilers,
And killed them all away.

And all Trees that flourished
And gave us wholesome fruit,

By waves of sand are buries,
Both leaf and branch and root.

And all the shining Water
Is turned to slime and mire,

And all featherd Birds so bright
Have ceased their joyful choire.

Oh garden, oh my Garden,
I'll mourn forevermore

Until the Gardeners arise,
And you to Life restore.

Atwood berättar också i slutet av romanen att en del av hymnerna har tonsatts av sångaren och musikern Orville Stoeber of Venice, California. Resultatet finns på skivan Hymns of the God's Gardeners. Atwood skriver att "anyone who wishes to use any of these hymns for amateur devotional or environmental purposes is more than welcome to do so". Samtliga hymner finns på www.yearoftheflood.com.

Sammanfattningsvis så är detta en mycket bra roman som höll trots höga förväntningar. Jag tycker om gestaltningen av de kvinnliga huvudpersonerna trots att de inte alltid framställs som särskilt starka. Däremot visar de en tydlig utveckling vilket ingen av de manliga karaktärerna gör. Jag tycker även om Atwoods innovativa förmåga att skapa bra intriger samtidigt som hon blandar ironi och humor med ett feministiskt perspektiv.