Efter att jag läst Tandooriälgen (jag älskar titeln) var jag bara tvungen att googla Zac O'Yeah för få reda på mer om mannen bakom denna märkliga berättelse.
Jag googlade in på Ordfronts hemsida och fick reda på att hans namn, Zac O'Yeah, är en pseudonym (dock snarare en bekräftelse). Han är född i Finland men uppvuxen i Göteborg, staden där bokens handling förövrigt utspelar sig. Han har haft en hel rad av olika yrken som t.ex. diskare, hamburgerkock, torghandlare, dansljussättare, teaterscenograf, popmusiker i bandet Twice A Man, kulturjournalist, reseskildrare och internationell sekreterare på Sveriges Författarförbund. När jag läst detta föstår jag att bokens handling är som den är. En författare måste nog ha varit med om ett och annat för att kunna skriva som O'Yeah - som har flera ovanliga områden att hämta inspiration från.
På Ordfronts sida får jag reda på att han fick idén till Tandooriälgen 1998 då ett snöras i Stockholm nästan dödade honom. Han tog detta som ett tecken och beslöt sig för flyga till Indien men blev fördröjd i Moskva på grund av snöoväder. När han väl kom till Indien var det kallt och rikshan körde genom tjocka avgaser. Någonting sade honom att världen kanske höll på att förvandlas till någonting skrämmande (http://www.ordfront.se/www.ordfront.se/Bocker/Varaforfattare/ZacOyeah.aspx).
Tandooriälgen är en intressant dystopisk framtidsskildring som utspelar sig i Gautampuri, före detta Göteborg. Världen ser annorlunda ut då bland annat klimatförändringarna har gjort norden till en tropisk plats med djungel och monsunregn. Gautampuri tillhör inte längre Sverige utan den Sydasiatiska Unionen och svenskar utgör en minoritet. Herman Barsk är polisdetektiv och bokens huvudperson. Han arbetar i Masthugget en förort där underklassen håller till som i synnerhet består av etniska svenskar. Vid ett restaurangbesök på Tandooriälgen upptäcker Barsk fyra tandoorimarinerade och styckade lik i restaurangens kök och jakten på mördaren börjar.
Boken är underhållande, väldigt rolig och makaber, och faktiskt får den mig att tänka på hur klimatförändringarna påverkar jorden. Boken är också välskriven och jag älskar alla liknelser och metaforer som används, "Insidan av hans kranium hade tapetserats med dödskallar och korslagda benknotor", "Deras ansikten var som tvålar i en duschkabin" eller "Regndropparna var liksom råa hönsägg som störtade ur rymden och kläcktes mot hans kranium". Kort och gott, gillar jag boken? O'Yeah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar