Skuggorna i spegeln är ett riktigt sömnpiller...

Inger Edelfeldts Skuggorna i spegeln (2003) handlar om sjuttonåriga Arri som en dag får kontakt med en parallell värld vid namn Eidolon där hon träffar ett gäng vampyrer och får framförallt kontakt med Leonidas som hon också attraheras av.

I den vanliga världen träffar hon samtidigt Oscar en jämngammal kille som hon också blir ihop med. Då ställs hon dock inför det svåra valet att antingen fortsätta livet som dödlig med Oscar eller bli odödlig som de andra vampyrerna och förenas med Leonidas.

Ja, detta är definitivt ingen Twilight-saga! Berättelsen är alldeles för tunn och kort vilket gör att den aldrig riktigt kommer igång och det finns inga detaljer som färgar berättelsen eller skapar någon vidare stämning. Allt detta lyckas dock t.ex. Stephenie Meyer skapa i Twilight. Spänningen som Stephenie Meyer skapar mellan Bella och Edward är rena fyverkeriet medan Inger Edelfeldt inte ens kommer i närheten av en ettöressmällare i Skuggorna i spegeln.

Det slår till exempel aldrig några gnistor om Arri och Leonidas eller om Arri och Oscar för den delen. Oscar framstår dessutom bara som en dryg rollspelsnörd. Jag kunde inte ens relatera till huvudpersonen Arri (trots att jag är gammal emo själv, fast på 90-talet hette det något annat). Arri är bara en jobbig självdestruktiv och gnällig emobrud som borde ta tag i livet och växa upp. I och för sig så utvecklas hon genom berättelsen men jag känner ändå bara - whoppti-doo.