fredag 5 juni 2009

Breaking Dawn - bidrog inte till någon grande finale i Twilightsagan

OBS! Spoilervarning.

Breaking Dawn
(2008) börjar med att Bella och Edward gifter sig. Det är inte utan vemod som Bella tar farväl av sina nära och kära. Hon har förberett sig på att vara borta på en ganska lång smekmånad för att genomgå vampyrförvandlingens alla mörka faser.

Bella och Edward åker på sin smekmånad till en isolerad ö i Sydamerika. Edward har ordnat allt i minsta detalj för att Bella ska vara säker under bröllopsnatten. Så, till slut blir Bella av med oskulden och upptäcker en helt ny sida av livet och därför börjar hon återigen känna sig tveksam inför vampyrförvandlingen.

Men efter några kärleksfyllda dygn på ön så börjar Bellas hälsa försämras. Hon sover längre och längre, hon tappar aptiten och till slut kan hon inte behålla den mat hon har lyckats äta. Till sin förskräckelse upptäcker Bella att hon har blivit gravid och att hennes mage växer i en omänsklig takt. Beskedet chockar hela familjen Cullen eftersom ingen har kunnat förutse en graviditet mellan en människa och en vampyr. Bella och Edward får avbryta sin smekmånad och åker tillbaka till Forks där Carlisle, med sin läkarexpertis, övervakar Bella. Men, Bellas hälsa förvärras drastiskt då hennes mänskliga kropp är allt för bräcklig för det växande fostret.

Edward vet att Bella inte kommer att överleva eftersom fostret bokstavligen dränerar livet ur henne. Därför vill Edward och Jacob att Carlisle ska abortera fostret. Detta motsätter sig Bella och eftersom hon vet att hennes tillstånd kommer att försämras ingår hon en pakt med Rosalie där Rosalie lovar att göra allt i sin makt för att försvara fostret även om det kostar Bella livet.

I och med Bellas graviditet och insjuknande så fortsätter parallellerna till Wuthering Heights, eftersom huvudpersonen Catherine Earnshaw också blir gravid och sjuk vilket leder till att hon dör efter förlossningen. Jag tycker att detta är ett bra berättartekniskt grepp från Stephenie Meyer som bidrar till den ökade spänningen, eftersom, om man har koll på Wuthering Heights, är rädd för att Bella också ska dö precis som Catherine.

Ett annat berättartekniskt grepp som däremot inte går hem hos mig är att Meyer ändrar berättarperspektivet. Breaking Dawn är indelad i tre delar. Första delen heter Bella's book. Där får man, som tidigare i serien, se handlingen ur Bellas perspektiv; bröllop, bröllopsnatt, smekmånad etc. men efter att Bella har insjuknat och kommit tillbaka till Forks så börjar en ny del som heter Jacob's book och där skiftar berättarperspektivet från Bella till Jacob. Så när Bella till slut har gift sig, haft sex och blivit gravid så är hon inte intressant längre (är det Meyers mormontänk som har smittat av sig på berättelsen igen). Detta tycker jag är ett riktigt antiklimax som gör att spänningen faller platt eftersom Bella faktiskt blir en bikaraktär då framförallt Jacob hamnar i fokus men till viss del även Edward.

Breaking Dawn hämtar sig dock något för berättarperspektivet skiftar tillbaks igen i bokens tredje del. Men det är flera saker som jag inte riktigt köper då Twilightsagan nått sitt slut. Jag tycker att flera saker överdrivs som till exempel Bellas och Jacobs relation, Jacobs relation med Renesme, Bellas superkrafter, hur Charlie reagerar på hela vampyrgrejen, slutfighten med Volturi och hur allting löser sig så himla smärtfritt i slutet. Visst Twilightsagan är en saga men ändå.

Jag upplever trots allt Breaking Dawn som en bladvändare bland annat för att den har flera vändpunkter men framförallt tror jag att det beror på att man ser slutet på sagan. Men, med facit i hand så tycker jag att Twilight och New Moon är de bästa böckerna i serien och jag står fortfarande fast vid att Eclipse är sagans svagaste länk. Jag tycker inte heller att Twilightsagan blir så där storslagen som jag förväntade mig i början - det blev liksom aldrig någon grande finale.

Slutligen, att läsa en följetong är nästan jämförbart med ett kärleksförhållande som har tagit slut. Det känns lite tomt och ångestfyllt och man behöver en rebound-bok för att komma över de karaktärer som man har följt så länge. Så medan jag reboundar så är det bara att acceptera att snipp, snapp, snut Twilightsagan har nått sitt slut!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar