Oryx and Crake - utmärkt dystopi av Atwood

Jag läste för ett tag sedan ut Margaret Atwoods dystopi Oryx and Crake (2003). För ovanlighetens skull läste jag uppföljaren The Year of the Flood först då den kom ut förra hösten. Jag gillade den men med facit i hand så tycker jag att Oryx and Crake är betydligt bättre.

Oryx and Crake handlar om "the Abominable Snowman" (inte snömannen i Himalaya då). Jimmy som han egentligen heter, men inte längre vill kalla sig, har överlevt en pandemi där människan gått under på grund av vetenskapliga experiment som gått för långt. Jimmy är dock inte ensam utan i närheten bor en grupp människoliknande varelser, som han kallar för "the Crakers" eller "the Children of Crake". Världen är minst sagt förändrad. Klimatet är oförutsägbart och genmanipulerade djurarter som lysande gröna kaniner, rakunks, snats och pigoons strövar fritt.

Men den psykiska påfrestningen är lika tuff som den fysiska. I tillbakablickar går Jimmy igenom sitt liv och läsaren får ta del av hans tragiska uppväxt som han till stora delar spenderade på forskningcentret HealthWyzers sk. compound, till skillnad från det "vanliga" folket som segregerats till ghetton i så kallade pleeblands. Läsaren får även ta del av hur Jimmy träffar den jämngamla killen Glenn eller Crake som han senare kallas och hur de genom en porrsajt kommer i kontakt med tjejen Oryx, som båda dessutom förälskar sig i.

Genom tillbakablickarna läggs handlingens pusselbitar sakta på plats, samtidigt som Atwood lämnar mycket kvar för läsaren att tolka. Oryx and Crake kan tyckas innehålla många detaljer för att vara en typisk dystopi, men jag tycker att detaljerna berikar snarare än förstör.

Trots att handlingen utspelar sig i framtiden så känns den otäckt nära då den berör aktuella ämnen som genmanipulering, miljöförstöring, pandemier, kapitalism, segregering, överbefolkning etc. I Lina Kalmtegs artikel "Humoristisk Atwood ser svart" berättar Atwood att "allt [hon] berättar om är sant. Det handlar om saker som redan har gjorts eller görs nu. Den gröna kaninen i boken finns med oss i dag. Grisarna som producerar flera njurar så att man kan ge till behövande är också på gång. Man kan hitta det i vanliga tidningar, det är inte gömt i obskyra böcker."

Avslutningsvis, detta är en mycket genomtänkt och språkligt välskriven bok som jag varmt kan rekommendera! Det är ingen feel-good-bok men en bok som du absolut kommer att grunna på långt efter avslutad läsning.