Förvisso är det ett tag sedan jag läste ut Neil Gaimans Kyrkogårdsboken, men eftersom jag tycker att den var riktigt bra så tänkte jag tillägna den några rader. Ingeman Owens familj blir inledningsvis mördade. Ingeman som då bara är ett litet barn lyckas undkomma och räddas av ett par spöken på en närliggande kyrkogård. De tar på sig rollen som Ingemans föräldrar och fostrar honom tillsammans med de andra spökena på kyrkogården. Men allt eftersom Ingeman blir äldre blir han också mer nyfiken på världen och människorna utanför kyrkogården - en värld som visar sig vara fylld av faror och en mördare som fortfarande letar efter honom.
Trots den ganska makabra inledningen så är inte den här berättelsen särskilt otäck. Utan det är framförallt en uppväxtskildring som har väldigt många likheter med Kiplings Djungelboken (som Gaiman just i detta fall har inspirerats av). Något förenklat: djungeln har blivit en kyrkogård och djuren är spöken och huvudpersonen är en föräldralös pojke.
Trots likheterna så lyckas Gaiman krydda till Kyrkogårdsboken på sitt eget sätt och den är så där mysig och trevlig att läsa. Språket är lekfullt och målande och berättelsen är ena stunden spännande och i nästa är den både vemodig och rolig. Den innehåller dessutom en hel del mytologiska referenser. Berättelsen förskönas dessutom av fina illustrationer av Dave McKean. Kort och gott så är Kyrkogårdsboken trevlig läsning som passar alla åldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar