Våldtäktsfantasier, någon?

"Rape Fantasies" (ur Dancing Girls, 1977) är en novell skriven av poeten, författaren och litteraturkritikern Margaret Atwood, en av Canadas främsta berättare. Atwood har skrivit mängder av litteratur, som hon även har fått flera nomineringar och utmärkelser för. Hon är bland annat författaren bakom dystopin The Handmaid's Tale (1986) och kommer att vara aktuell i höst med en ny roman The Year of the Flood som utkommer den 22 september (i USA). Den går redan att bevaka på Adlibris.

"Rape Fantasies" berättas i första person av novellens huvudperson Estelle. Under lunchrastens kortspel börjar Estelles kollegor att prata om dagens rubriker på löpsedlarna: "RAPE, TEN THINGS TO DO ABOUT IT". Trots att Estelle hellre vill spela kort så dröjer det inte länge förrän hennes kollegor börjar prata om sina egna våldtäktsfantasier, som visar sig vara väldigt romantiserade. Efter att Estelle har lyssnat på dem säger hon följande: "those aren't rape fantasies. I mean, you aren't getting raped, it's just some guy you haven't met formally who happens to be more attractive than Derek Cummin" (Derek är en kollega). Estelle går dock emot strömmen när hon i sin tur berättar om sina våldtäktsfantasier. I en av hennes fantasier får våldtäktsmannen hålla så gott som hela innehållet i hennes handväska, då hon rotar i den för att finna citronjuicen, så hon kan spraya mannen i ögonen, vilket hon gör, efter att han har hjälpt henne av med korken. Ett annat roligt exempel på en av Estelles fantasier är följande stycke:

I'm lying in bed with this terrible cold, my face is all swollen up, my eyes are red and my nose is dripping like a leaky tap, and this fellow comes in through the window and he has a terrible cold too, it's a new kind of flu that's been going around. So he says, "I'b goig to rabe you" - I hope you don't mind me holding my nose like this but that's the way I imagine it - and he lets out this terrific sneeze, which slows him down a bit, also I'm no object of beauty myself, you'd have to bee some kind of pervert to want to rape someone with a cold like mine, it'd be like raping a bottle of LePages mucilage the way my nose is running. He's looking wildly around the room, and I realize it's because he doesn't have a piece of Kleenex! "Id's ride here," I say, and pass him the Kleenex, god knows why he even bothered to get out of bed, you'd think if you were going to go around climbing windows you'd wait till you were healthier, right? I mean, that takes a certain amount of energy. So I ask him why doesn't he let me fix him a NeoCitran and scotch, that's what I always take, you still have the cold but you don't feel it, so I do and we end up watching the Late Show together. I mean, they aren't all sex maniacs, the rest of the time they must lead a normal life. I figure they enjoy watching the Late Show just like anybody else.

"Rape Fantasies" är full av mörk humor. Ingen av kvinnornas fantasier slutar med våldtäkt utan antingen romantiserar de våldtäkten, eller som Eileen gör, ironiserar och humoriserar den. Jag kan inte låta bli att skratta åt detta annars allvarliga och tabubelagda ämne, och visst är novellens titel lite provocerande. Men man ska inte låta sig luras och tro att Atwood bagatelliserar ämnet. Atwood fokuserar ofta på feministiska ämnen och i "Rape fantasies" finns det som sagt en tydlig ton av ironi.

När jag läste novellen första gången så trodde jag att Estelle "talade" till läsaren, men vid flera tillfällen i novellen så får jag känslan av att hon tilltalar någon annan, och att det nog är en man? Slutet får mig därför att fundera... vem är i så fall mannen hon pratar med, och varför berättar hon om dessa fantasier för mannen? Ja, det är en riktig knorr på slutet som fick mig att fundera rejält. "Rape Fantasies" är en mycket bra novell som definitivt är värd att läsas!

Slutligen vill jag bara skjuta in en liten parentes, som vanligt när jag läser så kan jag inte låta bli att göra jämförelser med andra texter. "Rape Fantasies" får mig att tänka på Stephenie Meyers Twilightserie, för att nämna ett aktuellt exempel. För är det inte så att Twilight är en enda stor äcklig sörja av romantiserad rape fantasy, och i så fall, är det därför som serien har blivit så populär?