Från Elle interiör till loppisfynd

När jag läser så brukar jag antingen hamna i sängen med massor av kuddar uppbunkrade bakom ryggen, eller så har jag en IKEA-fåtölj som jag sitter i. För det mesta brukar jag välja sängen framför fåtöljen och det beror nog på att sängen helt enkelt är bekvämare, så kanske är det dags att investera i en ny läsfåtölj.

Jag har i flera år prenumererat på Elle interiör och älskar att drömma mig bort en stund och dregla över alla fina möbler som jag sällan har råd att köpa. I Elle interiörs majnummer såg jag en bild på fåtöljen Slow Chair från Vitra (på bilden till vänster) som jag tyckte var riktigt snygg. Jag kan verkligen se mig själv sitta i den och läsa böcker. Tyvärr kostar den en hel del (1911€) men kanske finns det något liknande som är billigare ute på marknaden.

Jag tänkte ägna lite av sommaren åt att åka på loppisar och fynda något kul och originellt. Om jag inte hittar några roliga möbler så finns det ju alltid massvis av billiga böcker! För något år sedan fyndade jag en komplett inbunden samling av Selma Lagerlöfs verk för 80 kr.

När jag har varit på loppmarknader tidigare så brukar jag samla på uddaporslin som kaffekoppar och assieter med olika blommotiv på. Jag vet inte hur många delar jag har men de är kul att duka med när mina vänner kommer på besök. Sedan tycker jag att det är lite vardagslyx att kunna dricka mitt te eller kaffe ur någon av mina fina koppar då jag läser. En mugg som jag blev lite sugen på att köpa, som var med i senaste Elle interiör, var muggen Mon Amie som Marianne Westman designat för Rörstrand, 159 kr. Jag gillar de söta blåa blommorna på den vita bakgrunden, typiskt somrigt. Dessutom är priset ganska överkomligt, speciellt om man bara är ute efter en som jag är.

Har du några bra loppisar som du kan rekommendera? Har du gjort något bra loppisfynd? Var föredrar du att läsa dina böcker? Hör gärna av dig och berätta!

Eclipse är Twilightsagans svaga länk

Stephenie Meyers tredje del Eclipse i Twilightsagan (2007), börjar med att flera människor i Seattle blir brutalt mördade, och familjen Cullen misstänker att det är en ung vampyr som löper amok då den inte har lärt sig att kontrollera sin hunger. Till sin förskräckelse ser Alice i en av sina syner att vampyren håller på att bygga upp en vampyrarmé. Detta alarmerar familjen Cullen eftersom både Victoria, vampyren från föregående böcker, och Volturiklanen har motiv nog för att uppsöka dem. Det dröjer inte länge förrän de inser att Bella återigen kan vara i livsfara.

Bella har hunnit fylla 18 år och har mest för syns skull börjat söka till olika universitet eftersom hon vet att dagen D börjar närma sig och att hon då kommer att skiljas från sina föräldrar och vänner. Hon har dock börjat få kalla fötter och är inte lika säker på att hon vill genomgå förvandlingen så snart, framförallt då hon har lovat att gifta sig med Edward först.

Till Edwards fasa börjar Bella umgås alltmer med Jacob. Då Edward och Jacob är varandras ärkefiender tvingas Bella umgås med dem på tu man hand. Detta tär på Bella eftersom hon har utvecklat ett starkt band till de båda, och precis som bokens omslag visar, så håller bandet på att brista och Bella tvingas till slut att välja. Enligt Meyer visar också bandet att Bella inte riktigt kan bryta upp från livet som människa.

Eclipse innehåller en hel del action men handlar till största delen om triangeldramat mellan Bella, Edward och Jacob. I New Moon så regnade det av Romeo och Julia-referenser men i Eclipse så haglar det i stället av Wuthering Heights-referenser (och detta fortsätter även i Breaking Dawn). Bella läser ofta i ett nästan fallfärdigt exemplar av Wuthering Heights och jämför förhållandet hon har med Edward och Jacob med det som Catherine Earnshaw har mellan Heathcliff och Edgar: "I tortured the ones I loved. I was like Cathy in Wuthering Heights, only my options were so much better than hers, neither one evil, neither one weak. And here I sat, crying about it, not doing anything productive to make it right. Just like Cathy".

Jag tycker att Bella är lika osympatisk i Eclipse som Catherine är i Wuthering Heights, och jag irriterar mig på att det ska vara så svårt för henne att välja mellan Edward och Jacob. Dessutom är Bella, precis som Catherine, ganska platt och utvecklas inte så mycket. Jag kan förstå mer nu än tidigare att så många läsare har reagerat på Twilightsagan och kritiserat den ur ett genusperspektiv (det krävs ingen Simone de Beauvoir för att klara av det). Dessutom börjar jag störa mig rejält på det tre-böcker-långa-förspelet mellan Bella och Edward vilket får mig att inse att Meyers mormonska tro nog har smittat av sig på berättelsen (vilket i så fall gör den ganska förutsägbar).

Eclipse tycker jag hittills är Twilightsagans svaga länk, inte bara för att Bella framställs som platt och osymapatisk utan också för att inledningen är alldeles för lång. Det tog mig cirka 200 sidor innan berättelsen ryckte tag i mig och blev så där beroendeframkallande som de andra två föregångarna har varit.

För säga vad man vill, med eller utan genusperspektiv, så kan jag ändå inte låta bli att ryckas med i vissa partier (och jag skäms nästan för det känns så fel och syndigt) och jag vill ju veta hur denna kvadrologi slutar. Jag har nu sista delen, Breaking Dawn, kvar (som jag i skrivande stund redan börjat läsa) och sedan kan jag ÄNTLIGEN återgå till ett normalt och sunt liv och finna tid för mina nära och kära.

Oönskad är en tafatt dystopi som är en dystopi i sig

Ungdomsdystopin Oönskad (The Declaration, 2007) är Gemma Malleys debutbok. Den utspelar sig i England år 2140. Läkemedelsföretag har framtagit ett Långtlivpiller som gör att människorna kan leva för alltid. Detta har lett till att England blivit överbefolkat och staten har därför fått införa ett förbud mot att skaffa barn. Alla vuxna som väljer att ta Långtlivmedicinen måste skriva på en förkunnelse (därav den engelska titeln) som intygar att de inte ska skaffa barn. Eftersom alla vill leva för alltid så är det nästan en total avsaknad av barn - de är oönskade av de vuxna (därav den svenska titeln). Trots förkunnelsen så föds flera illegala barn och då de så kallade infångarna lyckats spåra barnen tvångsintas de till anstalter där de isoleras från omvärlden och fostras till ett liv som slavar.

Bokens huvudperson är Oönskade Anna som är ett av dessa barn. Hon har bott på anstalten Grange Hall nästan hela sitt 16-åriga liv och tror att hon är där för att betala tillbaka till Moder Jord för sina föräldrars synder. Varje dag utför hon sina arbetsuppgifter plikttroget för att bli en Värdefull tillgång åt staten. En dag kommer pojken Peter till anstalten, ännu en tvångsintagen Oönskad. Anna lär motvilligt känna Peter, som berättar om livet utanför anstalten, och försöker få henne att inse att det finns en väg ut från Grange Hall.

Boken hoppar mellan Annas dagboksanteckningar och tredjepersonsberättande. Läsaren får också följa flera olika karaktärer, onda som goda, vilket emellanåt gör boken mer spännande. Personligen tycker jag dock att boken är väldigt enkelt berättad, både språkligt och berättartekniskt. Boken tar sig aldrig riktigt och karaktärerna känns väldigt stereotypa. Ofta brukar jag uppleva att böcker kan vara för långa men i Oönskad så tycker jag faktiskt att berättelsen kunde utvecklats och nyanserats ännu mer. Nu löser sig allting så himla fort och enkelt att berättelsen istället känns osannolik.

Det märks att detta är Malleys debutbok. Den är inte i samma klass som Suzanne Collins Hungerspelen och Scott Westerfelds Fultrilogi. Jag kan inte låta bli att jämföra hjältinnorna i böckerna. Anna bleknar i jämförelse med Katniss och Tally, vilket är synd för Malley hade kunnat göra så mycket mer av karaktären. Jag tycker att Oönskad i grunden är en bra berättelse men som helhet blir Oönskad inte mer än en tafatt dystopi som är en dystopi i sig.

New Moon - Romeo och Julia i vampyrformat

Familjen Cullen har planerat en födelsdagsfest för Bella som fyller 18 år. Då hon öppnar ett av paketen så skär hon sig i fingret och en droppe blod sipprar ut (klassisk Törnrosascen). Jasper, Edwards bror, kan inte kontrollera sin törst och försöker attackera Bella. Resultatet är förödande och leder till att Edward och resten av familjen Cullen beslutar sig för att flytta från Forks och Edward tvingas bryta upp förhållandet med Bella.

Bella försvinner därefter in i ett totalt mörker (vilket bokens titel anspelar på), och det är först flera månader senare, då hon tar upp kontakten med barndomskamraten Jacob, som ljuset börjar komma tillbaka. Men då Bella tror att hon kan lita på Jacob börjar han ignorera henne och spenderar allt mer tid med ett gäng killar från Quileutereservatet. Samtidigt börjar människor i Forks bli oroliga då ett gigantiskt björnliknande djur har setts ströva omkring i skogen, och det dröjer inte länge förrän människor börjar dö, och Bella får reda på att det inte bara är vampyrer som utgör ett hot för Forksborna.

New Moon (2006) är uppföljaren till Stephenie Meyers Twilight. Detta är en betydligt mörkare berättelse med mer dramatik. Bella ställs återigen öga mot öga med Laurent och Victoria, vampyrerna som tidigare försökt döda henne, då de kommer tillbaks för att hämnas James död. Bella tvingas även möta de omtalade och farliga Volturivampyrerna, ätten som regerar i vampyrvärlden.

I New Moon regnar det av referenserna till Shakespeares tragedi Romeo och Julia och likheterna mellan Bella och Edward, och Romeo och Julia är slående; även Bella och Edward är ett ungt kärlekspar från olika "familjer" som inte kan acceptera varandra och deras förhållande känns som en omöjlighet. Precis som Romeo hamnar i strid och tvingas fly från Julia hamnar även Edward i strid och tvingas fly från Bella (till Italien!). Dessutom råkar Bella och Edward ut för ett missförstånd som kan kosta dem livet, och den stora frågan är om Bella och Edward ska gå samma tragiska öde till mötes som Romeo och Julia. New Moon är med andra ord en Romeo och Julia i vampyrformat.

Jag tycker att New Moon är i samma klass som Twilight, om inte bättre. I Twilight så framstår livet som vampyr förhållandevis enkelt då de går i skolan, har vanliga jobb och till och med åker på familjeutflykter för att spela baseboll, men i New Moon så betonas vampyrernas mörkare sidor och även svårigheterna med Bellas och Edwards förhållande blir alltmer tydliga. Intensiteten mellan Bella och Edward finns dock kvar och bara ökar, och jag ser redan fram emot sagans tredje del Eclipse.

Jag tycker att detta är en kärlekssaga när den är som bäst. Kyskheten betonas fortfarande, och det är ju på sätt och vis den som skapar laddningen mellan Bella och Edward. Dessutom gör färgen röd ett ännu tydligare intrång i boken och i sagor brukar det vara en indikation om förlorad oskuld, så kanske är det så att Bella tillslut håller på att förlora sin kyskhet.

New Moon ska precis som Twilight bli film, och den har biopremiär den 20 november 2009.

Twilight återuppväcker härliga tonårskänslor

I'D NEVER GIVEN MUCH THOUGHT TO HOW I WOULD DIE - though I'd had reason enough in the last few months - but even if I had, I would not have imagined it like this.

Så börjar Stephenie Meyers Twilight (2005). Isabella Swan är 17 år och flyttar från sin mamma i soliga Phoenix, Arizona till sin pappa som bor i regniga Forks, Washington, en liten stad på 3000 invånare.

Trots att Bella egentligen flyttar mot sin vilja så anpassar hon sig snabbt till livet i Forks, och som ny tjej på skolan blir hon dessutom ganska populär hos killarna. Det är dock inte förrän hon ser den mystiska Edward Cullen skrida in i skolans matsal som vistelsen i Forks börjar bli intressant.

Sakta men säkert dras de till varandra och Bella börjar misstänka att Edward inte är mänsklig. Edward äter aldrig, hans hy är hård, blek och kall som marmor, hans ögon skiftar färg och då vädret är soligt är han inte i skolan. Inte helt oväntat så får Bella till slut reda på att Edward och hans familj är vampyrer. De dricker dock inte människoblod utan föder sig på djur, men lusten finns där hela tiden och detta försvårar förhållandet mellan Bella och Edward - han är rovdjuret och hon kan lätt bli hans byte. Därav omslaget på boken och det inledande bibelcitat: "But of the tree of knowledge of good and evil, thou shalt not eat of it: for in the day that thou eatest thereof thou shalt surely die" (Genesis 2:17).

Även Bellas efternamn Swan hintar att hon nog kommer att genomgå någon typ av fulaankungenförvandling fast förmodlingen inte till en svan... Å andra sidan kan efternamnet också symbolisera hennes renhet för boken är ju trots allt bara ett enda långt förspel och berättelsen är nästan för kysk. Jag hoppas att det hettar till mer senare i sagan! Men, jag antar att vi får läsa alla Twilightböckerna för att få reda på om Edward ska bita i den förbjudna frukten och göra Bella till en syndig och odödlig blodsugerska.

För ovanlighetens skull såg jag faktiskt filmen först och det enda jag visste var att den skulle handla om vampyrer och därför var jag till en början skeptisk. Men min skepticism släppte snabbt och istället satt jag som en trånande tonåring med fjärilar i magen, helt uppslukad i kärleksberättelsen - som en nykär fjortis. Direkt då filmen var över så köpte jag hela Twilightsagan på nätet eftersom det annars hade blivit en lång väntan för att få veta fortsättningen (uppföljaren kommer först i november). Filmen och boken stämmer ganska bra överrens men som vanligt har boken fler detaljer och är bättre.

Jag tycker att Meyer har skrivit en härligt kittlande kärlekssaga. Jag köper storyn, trots att den kritiserats för sitt genusperspektiv, som jag i och för sig kan hålla med om, fast jag egentligen bara vill blunda för det. Men Edward är ju trots allt en vampyr, ett rovdjur, vars uppgift är att förföra sitt byte och jag tror snarare att effekten hade blivit komisk om vampyrens uppgift hade varit någon annan. Bella är dessutom en tuff tjej, bortsett från att hon ständigt lagar mat åt sin pappa, som går sin egen väg och vågar vara annorlunda.

Visst, detta är varken en nyskapande eller intellektuell bok. Boken är skriven för ungdomar och kan förmodligen klassas som en typisk tjejbok. Men jag kan ändå inte hjälpa att jag verkligen gillar Twilight och att den återuppväcker härliga tonårskänslor!

Ishiguros Never Let me go - släpper inte taget

Kazu Ishiguro har förutom Never Let Me Go (2005) skrivit flera böcker bland annat The Remains Of The Day (1989) som han fick Bokerpriset för och som också filmatiserades med Anthony Hopkins och Emma Thompson i huvudrollerna.

Never Let Me Go är en mycket gripande och välskriven dystopi som handlar om 31-åriga Kathy H. som återberättar sitt liv. Inledningsvis berättar Kathy om sin barndom som hon spenderar på en internatliknande skola där hon blir nära vän med klasskompisarna Ruth och Tommy. Samtliga barn på internatet är föräldralösa och fostras av skolans personal till att bli goda donatorer som slutligen är barnens ändamål, men exakt vad ändamålet innebär får de inte riktigt klart för sig förrän de har lämnat skolan.

Detta är en intressant dystopi som tar med läsaren på en spännande men obehaglig resa som följer Kathys och hennes vänners liv. Boken behandlar deras vänskap och kärlek till varandra och tar dem mot deras förutbestämda destination. Utan att avslöja för mycket av handlingen så kan vissa jämförelser göras med Aldous Huxleys Brave New World.

Bokens titel kommer från en mycket stark scen då Kathy sjunger med till en sång där en del av refrängen lyder "Baby, never let me go."Och så känner jag för boken, eftersom den släpper inte taget om mig, utan snarare håller den sig kvar, precis så, som en bra bok lever kvar hos sin läsare.

Skuggorna i spegeln är ett riktigt sömnpiller...

Inger Edelfeldts Skuggorna i spegeln (2003) handlar om sjuttonåriga Arri som en dag får kontakt med en parallell värld vid namn Eidolon där hon träffar ett gäng vampyrer och får framförallt kontakt med Leonidas som hon också attraheras av.

I den vanliga världen träffar hon samtidigt Oscar en jämngammal kille som hon också blir ihop med. Då ställs hon dock inför det svåra valet att antingen fortsätta livet som dödlig med Oscar eller bli odödlig som de andra vampyrerna och förenas med Leonidas.

Ja, detta är definitivt ingen Twilight-saga! Berättelsen är alldeles för tunn och kort vilket gör att den aldrig riktigt kommer igång och det finns inga detaljer som färgar berättelsen eller skapar någon vidare stämning. Allt detta lyckas dock t.ex. Stephenie Meyer skapa i Twilight. Spänningen som Stephenie Meyer skapar mellan Bella och Edward är rena fyverkeriet medan Inger Edelfeldt inte ens kommer i närheten av en ettöressmällare i Skuggorna i spegeln.

Det slår till exempel aldrig några gnistor om Arri och Leonidas eller om Arri och Oscar för den delen. Oscar framstår dessutom bara som en dryg rollspelsnörd. Jag kunde inte ens relatera till huvudpersonen Arri (trots att jag är gammal emo själv, fast på 90-talet hette det något annat). Arri är bara en jobbig självdestruktiv och gnällig emobrud som borde ta tag i livet och växa upp. I och för sig så utvecklas hon genom berättelsen men jag känner ändå bara - whoppti-doo.

Du sköna nya värld - Aldous Huxley

Det är inte alla böcker som lämpar sig att läsas på tåget när man pendlar till jobbet - Aldous Huxleys bok Du sköna nya värld (Brave New World), 1932, är just en sådan bok eftersom den kräver en hel del från sin läsare. Jag började läsa boken hemma, ostört, i min säng, där jag kan koncentrera mig. Efter några kapitel tog jag med boken på tåget, och hamnade så klart bredvid en högljudd tjej som överröstade min läsning. Därför började jag läsa boken hemma igen, ostört, i min säng.

Du sköna nya värld är en fantastisk bok som grep tag om mitt hjärta och min hjärna. Bokens handling är så hemsk och gripande att jag inte ville läsa den bland andra människor. Ibland vill man helt enkelt bara vara ensam med sin bok.

Även denna bok är en framtidsdystopi och titeln är tagen från Shakspeares pjäs Stormen (som jag faktiskt inte har sett/läst). Berättelsen utspelar sig i ett högteknologiskt London och boken börjar med att en grupp studenter gör ett studiebesök på "Inre Londons centralanstalt för kläckning och fostran" där de följer med en direktör som förklarar hur barnen blir till. Barnen har inte längre några föräldrar utan skapas på industriell väg. Barnen är kloner och "föds" och fostras också in i en förbestämd hierarki genom att fostren genmanipuleras på olika kemiska sätt.

Alfa- och Beta-människorna tillhör de smartare i befolkningen och tillhör toppen av hierarkin. Gamma-, Delta- och Epsilonmänniskorna tillhör den lägre hierarkin och deras syfte är att vara slavar och de har manipulerats så att de inte är självtänkande utan utför sin arbetsuppgifter utan att klaga. Människorna tilldelas också en lyckodrog, Soma, för att dämpa deras oro.

Bernard Marx är en Alfamänniska och lever i denna värld - men någonting fattas honom och i smyg förtalar han världsstatens samhällsstruktur. Därför beger han sig tillsammans med kvinnan Lenina till en naturpark i New Mexico där indianerna bor eller "vildarna" som de kallas. Indianerna står utanför det "civiliserade" samhället och lever så som man gjorde förr. De gifter sig, åldras naturligt och förökar sig också på naturlig väg.

I naturparken träffar Bernard och Lenina John Vilde, vars mor berättat för honom om "det andra stället" som en ny och skön värld. Därför följer John och hans mor Linda med Bernard och Lenina. Men när de väl kommer till den sköna nya världen så upptäcker John att den inte är så skön som modern beskrivit...

Jag kan förstå att boken har blivit en klassiker. Jag förundras över att en bok som skrivits 1931 (gavs dock ut ett år senare) fortfarande kan vara så bra och kännas så modern. Jag berörs verkligen av John Vilde och det lidande han får genomgå när han kommer till London med hopp om något bättre. Detta är absolut ingen feel good bok, men det är sällan dystopier är det, och det är svårt att hålla tårarna tillbaka. Om du inte har läst Du sköna nya värld så gör det för det är nog hittills en av de bästa dystopier jag har läst, kanske till och med en av de bästa böcker jag har läst. Men gör inte samma misstag som jag och ta med boken på tåget. Boken kräver sin läsares koncentration och dess stämning gör att man vill visa sina känslor öppet och då är inte tåget bästa platsen att vara på.

Uglies - actionspäckad framtidsdystopi

Det är den amerikanske ungdomsförfattaren Scott Westerfeld som har skrivit Uglies, eller Ful som boken heter på svenska. Om du vill veta mer om honom så kan jag rekommendera hans hemsida: http://www.scottwesterfeld.com/index.htm, där man också kan länka vidare till hans blogg.

Uglies är första delen av fyra (Pretties, Specials och Extras är uppföljarna som alla redan finns att köpa).

När jag började läsa Uglies så hade jag inga speciella förväntningar men blev nästan från första sidan helt fast. Det är en dystopisk berättelse som utspelar sig i framtiden i ett högteknologiskt samhälle där skönhetsoperationer, svävarbrädor, bungyjackor m.m. är vardagsmat.

Boken handlar om Tally som är en så kallad fuling, eftersom hon ännu inte genomgått de obligatoriska skönhetsoperationer som alla ungdomar gör på sin 16-årsdag. Tally fyller snart 16 år och ska då få genomgå dessa operationer, vilket också innebär att hon får flytta till snyggingstan där alla andra snyggingar håller till.

Ett par månader innan hennes födelsedag träffar hon fulingen Shay som också fyller år samtidigt som Tally. Shay vill inte bli snygg utan överväger att fly från den superteknologiska staden ut till vildmarken eftersom det ryktats att ett gäng rebeller håller till där och lever som folk gjorde under rostisarnas tid (vilket ska vara vi då).

Till en början kan Tally inte alls förstå Shays önskan att vara ful och att rymma för att söka upp rebellerna. Men, sakta men säkert börjar Tally komma på andra tankar...

Uglies är en bra ungdomsbok som tar upp intressanta och aktuella frågor som vänskap och lojalitet och ifrågasätter skönhetsidealen och skönhetsindustrin. Huvudpersonen, och till viss del hjältinnan Tally ställs inför svåra val, och trots att jag är 30 år så kan jag ändå relatera till 16-åringen eftersom jag minns hur gärna man ville passa in då.

Boken är actionfylld från början till slut och slutet har dessutom en riktig cliff hanger som gör att man bara måste läsa andra delen. Jag kommer rekommendera boken för mina elever som behöver få läslusten väckt och till alla andra som gillar futuristiska och actionspäckade dystopier.

Slutligen, filmfantast som jag är så är jag övertygad om att serien kan göra sig bra som film, så jag håller tummarna och väntar med spänning.

Hunger Games - uppslukande läsning

Det var skolans bibliotekarie som kom med boken The Hunger Games (2008) till mig eftersom hon visste att jag skulle ha ett dystopitema med en av mina klasser. Först var jag lite tveksam och dömde boken efter omslaget - som jag faktiskt senare gillade eftersom bilden har med en viss, mycket stark händelse i boken att göra. Men när jag väl började läsa den så bev jag helt uppslukad. Det är inte bara jag som gillar boken. I USA har den blivit en bestseller och är förtillfället flitigt utlånad på vårt skolbibliotek - både av lärare och elever och en klassuppsättning har redan köpts in.

Suzanne Collins heter författaren som har skrivit boken som är första delen av en trilogi. Nästa del Catching Fire (Fatta eld) kommer ut på engelska till hösten och den svenska översättningen kommer ut några månader senare.

I The Hunger Games är världen indelad i tolv distrikt och en huvudstad. Människorna i distrikten är fattiga men i den högteknologiska huvudstaden lever människorna i lyx och överflöd. En gång om året är det ett lotteri där två personer från varje distrikt utses att delta i årets största tevehändelse som direktsänds på TV. Alla 24 deltagare stylas, tränas och intervjuas för att slutligen placeras på en arena där de ska slåss mot varandra tills det är en överlevande kvar som då har vunnit det så kallade Hungerspelet.

Bokens huvudperson och hjältinna är flickan Katniss Everdeen som kommer från distrikt 12 som är det fattigaste av alla distrikten. Hon är en jägare och får försörja sin familj med mat då pappan gått bort. Katniss har oturen och blir en av de två personer från distriktet som blir utsedd att delta i Hungerspelen.

Jag tycker detta är en riktigt bra dystopi och samhällssatir som är svår att lägga ifrån sig. Det är ingen svår bok att ta till sig rent språkligt däremot är handlingen ovanligt våldsam och makaber. Men det är ändå just det som gör den så spännande för som läsare vet man absolut inte vad som ska hända. Boken får en att tänka på teveserier som Robinson där deltagarna paktar och vänskap och lojalitet sätts på spel för att någon till slut ska vara ensam segrare. Samtidigt som TV-bolagen gör allt i sin makt för att utöka kapitalet och för att få högre tittarsiffror.

Tandooriälgen - en intressant framtidsdystopi som utspelas i Sverige

Efter att jag läst Tandooriälgen (jag älskar titeln) var jag bara tvungen att googla Zac O'Yeah för få reda på mer om mannen bakom denna märkliga berättelse.

Jag googlade in på Ordfronts hemsida och fick reda på att hans namn, Zac O'Yeah, är en pseudonym (dock snarare en bekräftelse). Han är född i Finland men uppvuxen i Göteborg, staden där bokens handling förövrigt utspelar sig. Han har haft en hel rad av olika yrken som t.ex. diskare, hamburgerkock, torghandlare, dansljussättare, teaterscenograf, popmusiker i bandet Twice A Man, kulturjournalist, reseskildrare och internationell sekreterare på Sveriges Författarförbund. När jag läst detta föstår jag att bokens handling är som den är. En författare måste nog ha varit med om ett och annat för att kunna skriva som O'Yeah - som har flera ovanliga områden att hämta inspiration från.

På Ordfronts sida får jag reda på att han fick idén till Tandooriälgen 1998 då ett snöras i Stockholm nästan dödade honom. Han tog detta som ett tecken och beslöt sig för flyga till Indien men blev fördröjd i Moskva på grund av snöoväder. När han väl kom till Indien var det kallt och rikshan körde genom tjocka avgaser. Någonting sade honom att världen kanske höll på att förvandlas till någonting skrämmande (http://www.ordfront.se/www.ordfront.se/Bocker/Varaforfattare/ZacOyeah.aspx).

Tandooriälgen är en intressant dystopisk framtidsskildring som utspelar sig i Gautampuri, före detta Göteborg. Världen ser annorlunda ut då bland annat klimatförändringarna har gjort norden till en tropisk plats med djungel och monsunregn. Gautampuri tillhör inte längre Sverige utan den Sydasiatiska Unionen och svenskar utgör en minoritet. Herman Barsk är polisdetektiv och bokens huvudperson. Han arbetar i Masthugget en förort där underklassen håller till som i synnerhet består av etniska svenskar. Vid ett restaurangbesök på Tandooriälgen upptäcker Barsk fyra tandoorimarinerade och styckade lik i restaurangens kök och jakten på mördaren börjar.

Boken är underhållande, väldigt rolig och makaber, och faktiskt får den mig att tänka på hur klimatförändringarna påverkar jorden. Boken är också välskriven och jag älskar alla liknelser och metaforer som används, "Insidan av hans kranium hade tapetserats med dödskallar och korslagda benknotor", "Deras ansikten var som tvålar i en duschkabin" eller "Regndropparna var liksom råa hönsägg som störtade ur rymden och kläcktes mot hans kranium". Kort och gott, gillar jag boken? O'Yeah!

Big Mouth And Ugly Girl - okej men inte mer

Den enda bok som jag tidigare läst av Joyce Carol Oates är Blonde. En bok som verkligen föll mig i smaken, men av någon anledning så har jag inte läst fler böcker av henne (förrän nu) trots att jag har flera titlar som ligger i mina välspridda bokhögar här hemma.

Ja, så hur kommer det sig då att jag läste Big Mouth And Ugly Girl? Eleverna som jag undervisar i Engelska B skulle nämligen läsa den (eftersom föregående lärare som haft kursen bestämt det) och då fick ju jag läsa den också.

Boken handlar om Matt Donaghy som är känd för att vara stor i truten (Big Mouth) och om baskettjejen Ursula Riggs som i hemlighet gett sig själv smeknamnet "Ugly Girl" då hon tycker att hon är stor och otymplig på grund av sin längd och atletiska kropp.

En dag blir Matt hämtad av polisen mitt under en lektion och anklagas för att ha planerat att spränga Rocky River Highschool. Ungefär i samma veva spelar Ursula en viktig basketbollmatch och missar ett faulskott. Utbuad springer hon därifrån, rädd för att lagkamraterna ska tro att hon missade skottet med flit. Dagen efter hoppar hon av laget.

Samtidigt får hon höra att Matt Donaghy häktats då han anklagats för att öppet ha hotat att spränga skolan. Ursula vet att anklagelserna inte är sanna eftersom hon var där när det hände... Så börjar Big Mouth And Ugly Girl, en helt okej ungdomsbok som handlar om en begynnande vänskap mellan Matt och Ursula som djupnar då både vänner och familj vänder dem ryggen.

Jag tycker om bokens huvudpersoner och att de står utanför de typiska klickarna som lätt bildas i skolans värld. Jag vill läsa vidare för att se hur och om Ursulas och Matts vänskap utvecklas. Men samtidigt tycker jag att berättelsen är lite småtråkig emellanåt och tar aldrig riktigt fart. Däremot så tycker jag att det är en bra bok att använda i undervisningen eftersom viktiga ämnen som vänskap, lojalitet, svek och familj kan diskuteras - tacksamma teman som alltid är lika aktuella och viktiga att diskutera med tonåringar...